Information om covid-19, familjefotografering m.m.

God fortsättning! 

Börjar bli dags för en ny uppdatering med anledning av pandemin. Det är många som kontaktar mig om familjefotografering och liknande nu, vilket så klart är roligt, men i nuläget jobbar jag enbart utomhus eller ensam inomhus (med produktfotografering, designjobb och liknande). Har även skrivit manus till en ny bok som jag kommer att redigera under nästa år. 

Det går ju att ta väldigt fina porträtt utomhus, särskilt om det skulle låta bli att spöregna en stund ;) och när det börjar bli lite mer dagsljus. Alternativt går det att köpa presentkort, om man vill ge bort en fotografering till någon, och fota längre fram. Med resten måste vi vänta och se! Jag har haft covid-19, men vet inte om jag har antikroppar kvar och vad de räcker till, och jag vill verkligen uppmana alla andra också att inte chansa, för det är en fruktansvärt lömsk och farlig sjukdom och man vet inte vem som kommer att bli riktigt sjuk. 

Jag jobbar vardagar 11-18 (och har i normala fall ofta fotojobb kvällar / helger, men har då inte möjlighet att prata i telefon) och nås bäst på mailen: info@afiori.com eller telefon: 070-572 99 35. 

Maria-Thérèse Sommar, fotograf Härnösand, fotograf Sundsvall, Kramfors, Sollefteå, Örnsköldsvik

Om suckulenter, Haworthia cooperi och en ödla på en balkong i Rom i pestens tid

Det började helt oskyldigt med att jag stal en bit av en suckulent på balkongen i Rom i september. Ingen hade vattnat på länge, för hotellet hade inte råd med städhjälp pga pandemin. Jag vågade åka endast eftersom jag redan hade varit väldigt sjuk i covid-19 (trots stor försiktighet). Här nedan är suckulenten på balkongen och hemma hos mig. Mer färg, men för mycket vatten och för näringsrik jord, tror jag.



Balkongen: 



De enda som bodde på det annars övergivna hotellet var jag i en något dammig svit på ett kyrktak och en ödla i en kruka på balkongen, den skvatt vä (ångermanländska) / freaked (engelska) när jag började duscha en halvdöd pelargon och gömde sig länge bakom ett hörn. Kom inte ens fram när jag åt miniatyrbakelser och drack bubbel. På den stora huvudgatan nedanför var det nästan helt tyst eftersom detta utspelade sig i pestens tid 2020. Ibland kändes det som de enda individerna i Rom var jag, ödlan och pianisten som då och då satt med munskydd och spelade nere på gatan. 

I alla fall tog jag med mig ett suckulenthuvud hem, eftersom det annars är ganska fullt av italienska citrusträd i min lägenhet och jag behövde något smått. Först gick det bra, men jag vattnade för mycket och den föll isär. Jag googlade vad jag skulle göra och upptäckte att suckulenter gör kloner av sig själva om man bara låter bladen ligga 😮 Detta bekräftades av blomsteraffären runt hörnet. Och en miniatyr växte fram.

Plötsligt googlade jag "Haworthia cooperi" på nätterna och funderade på om jag skulle våga beställa en dyr en från Ukraina eller Polen, med risk för minusgrader och tullavgifter. Conophytum calculus är på väg till mig i fröform från Serbien och jag har beställt pyttesmå sticklingar via "Gulliga plantor" på Instagram (alias Julia i Skellefteå) och Facebookgruppen "Suckulenter i Sverige".

Faktiskt lyckades blomsteraffären runt hörnet skaka fram Haworthia cooperi till mig (nedan), med genomskinliga, tjocka blad och igår kväll gjorde jag mina första suckulentarrangemang! Väntar fortfarande på att romerska suckulenten vol. 2 ska gå att plantera. Det är lite sci fi. Finns även suckulenter som ser ut som kaniner, delfiner, stenar, bollar och torkade lerhögar med hajfenor. För liksom varför inte. Jag gillar dem för att de är så konstiga och längtar tillbaka ganska mycket till balkongen med suckulent, pelargon, bakelser och ödla.

Suckulentarrangemang fotade med mobilen i novembermörkret mot min guldiga vägg. Hade inte koll på exakt hur pyttesmå de flesta var, så jag ställde dit ett rådjur i miniatyr för bättre ... proportioner.







Planterade i ljuslykta med glittersmink på jorden. På kaninbrickan ligger en otroligt vacker liten sked som min moster hade.

Ahh... Metallskrot!

Fotat i förbifarten när jag skulle fota något HELT annat

Leila Verlinden fotograferad för Tidningen Yippie

Leila Verlinden, dansare och herbalist, fotograferad för septembernumret av tidningen Yippie

Läs tidningen här (öppnas i nytt fönster)

Hus till salu i Näs, Helgum (Sollefteå), Ångermanland - uppdatering SÅLT

Uppdatering: Detta hus är sålt, men vi säljer nu en fin stuga med sjötomt i Helgum, se: https://sommarbacken.webnode.se/

...........................

Nu säljer vi detta fina hus i naturskön miljö i Näs, Helgum (Sollefteå), Ångermanland. Vackert både inne och ute; berg, dal, strand. All info finns på https://huset-pa-berget3.webnode.se (öppnas i nytt fönster).

På en rosa äng

Fotat på Hornöberget, Höga kusten

Några bilder ur tidningen Yippie

Hoppsan, det är redan september och jag har precis lämnat de sista jobben för tidningen Yippie denna månad! Jag tycker vi håller fast vid sommaren ett tag till och tittar på dessa bilder från augusti ... Då gjorde jag reportage om ett spel som heter Come Closer, skapat av Mattis på översta bilden, och om en ung konstnär som heter Cornelia. Fotade också vimmel, bland annat på båten Ådalen III.

Klicka här för att läsa hela tidningen online! (Öppnas i nytt fönster)

Bröllop på ett berg i Höga kusten

Som bröllopsfotograf får man ibland bestiga berg! En utmaning för en som haft corona och väldigt nöjd nådde toppen, men ärligt talat finns även en väg som leder dit. Platsen är Hornöberget, Höga kusten, nära Höga kustenhotellet. Bilder från juli men färgskala som i november - vackert, ändå!

Maria-Thérèse Sommar, fotograf Höga kusten, Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik

Sommarens första bröllop, eller bröllops-KAOSET

Till slut var det dags att fota sommarens första bröllop! Jag är fortfarande inte i form att bära utrustning eller gå långt och det har tyvärr visat sig att jag förmodligen har sprickor på revbenen till följd av corona (all hosta i slutet av april, fram till mitten av maj). Det gör ont, kan jag meddela! Men jag ville såklart inte ställa in det enda av alla sedan länge planerade bröllop som... inte hade ställts in, denna sommar!

Som tur var fick jag tag på denna sommarjobbare, via kommunen. Alva, 16 år och jättestark. Hon trodde knappt på att väskan faktiskt vägde 7 kg, men jag hade räknat. Och lämnat de objektiv hemma som jag inte på riktigt skulle behöva.

Jo, jag har öronproppar i väskan också, för när det inte är pandemi brukar jag fota konserter och event, eller bröllopsfester med hög musik. Sygrejer för om något händer med brudparets kläder. Hårspännen till mig själv / person med långt hår som ska gifta sig och håret börjar flyga.

Vi åkte iväg mot Skogs kyrka i Ångermanland i god tid. Tänkte fika före bröllopet, kolla fotomiljöerna lite och förstås mäta ljuset inne i kyrkan innan vigseln började kl 13.

Dessvärre tog det stopp på E4:an, med bara en mil kvar. En lastbil hade fått punktering och blockerade hela vägen i över en timme och tio minuter. Där satt vi. Och väntade. Och väntade. Fikade lite. Ringde brudpar. Ringde polis och advokat för att höra vad som händer om man lämnar bilen på E4:an.... Kollade i mobilerna om man inte kunde promenera till en annan väg och bli upphämtade där, men tyvärr var vi nära en bro och långt ovanför närmsta väg.

Till slut började bilarna längst fram att rulla och vi kom äntligen fram till bröllopet, men som i de värsta bröllopsmardrömmar hade det redan börjat. De få gäster som hade kunnat komma trots coronapandemin kände redan till vad som hänt och bröllopsfotografen möttes av förstående leenden... Det blev en riktigt fin dag trots allt, med ett elegant par som förde tankarna till Downton Abbey och Grace Kelly. Här kommer ett par i princip orörda bilder, innan jag hunnit gå igenom alla.

En detalj i tiden - handsprit som en naturlig del av dukningen...