Det började helt oskyldigt med att jag stal en bit av en suckulent på balkongen i Rom i september. Ingen hade vattnat på länge, för hotellet hade inte råd med städhjälp pga pandemin. Jag vågade åka endast eftersom jag redan hade varit väldigt sjuk i covid-19 (trots stor försiktighet). Här nedan är suckulenten på balkongen och hemma hos mig. Mer färg, men för mycket vatten och för näringsrik jord, tror jag.
Balkongen:
De enda som bodde på det annars övergivna hotellet var jag i en något dammig svit på ett kyrktak och en ödla i en kruka på balkongen, den skvatt vä (ångermanländska) / freaked (engelska) när jag började duscha en halvdöd pelargon och gömde sig länge bakom ett hörn. Kom inte ens fram när jag åt miniatyrbakelser och drack bubbel. På den stora huvudgatan nedanför var det nästan helt tyst eftersom detta utspelade sig i pestens tid 2020. Ibland kändes det som de enda individerna i Rom var jag, ödlan och pianisten som då och då satt med munskydd och spelade nere på gatan.
I alla fall tog jag med mig ett suckulenthuvud hem, eftersom det annars är ganska fullt av italienska citrusträd i min lägenhet och jag behövde något smått. Först gick det bra, men jag vattnade för mycket och den föll isär. Jag googlade vad jag skulle göra och upptäckte att suckulenter gör kloner av sig själva om man bara låter bladen ligga 😮 Detta bekräftades av blomsteraffären runt hörnet. Och en miniatyr växte fram.
Plötsligt googlade jag "Haworthia cooperi" på nätterna och funderade på om jag skulle våga beställa en dyr en från Ukraina eller Polen, med risk för minusgrader och tullavgifter. Conophytum calculus är på väg till mig i fröform från Serbien och jag har beställt pyttesmå sticklingar via "Gulliga plantor" på Instagram (alias Julia i Skellefteå) och Facebookgruppen "Suckulenter i Sverige".
Faktiskt lyckades blomsteraffären runt hörnet skaka fram Haworthia cooperi till mig (nedan), med genomskinliga, tjocka blad och igår kväll gjorde jag mina första suckulentarrangemang! Väntar fortfarande på att romerska suckulenten vol. 2 ska gå att plantera. Det är lite sci fi. Finns även suckulenter som ser ut som kaniner, delfiner, stenar, bollar och torkade lerhögar med hajfenor. För liksom varför inte. Jag gillar dem för att de är så konstiga och längtar tillbaka ganska mycket till balkongen med suckulent, pelargon, bakelser och ödla.
Suckulentarrangemang fotade med mobilen i novembermörkret mot min guldiga vägg. Hade inte koll på exakt hur pyttesmå de flesta var, så jag ställde dit ett rådjur i miniatyr för bättre ... proportioner.
Planterade i ljuslykta med glittersmink på jorden. På kaninbrickan ligger en otroligt vacker liten sked som min moster hade.