Till slut var det dags att fota sommarens första bröllop! Jag är fortfarande inte i form att bära utrustning eller gå långt och det har tyvärr visat sig att jag förmodligen har sprickor på revbenen till följd av corona (all hosta i slutet av april, fram till mitten av maj). Det gör ont, kan jag meddela! Men jag ville såklart inte ställa in det enda av alla sedan länge planerade bröllop som... inte hade ställts in, denna sommar!
Som tur var fick jag tag på denna sommarjobbare, via kommunen. Alva, 16 år och jättestark. Hon trodde knappt på att väskan faktiskt vägde 7 kg, men jag hade räknat. Och lämnat de objektiv hemma som jag inte på riktigt skulle behöva.
Jo, jag har öronproppar i väskan också, för när det inte är pandemi brukar jag fota konserter och event, eller bröllopsfester med hög musik. Sygrejer för om något händer med brudparets kläder. Hårspännen till mig själv / person med långt hår som ska gifta sig och håret börjar flyga.
Vi åkte iväg mot Skogs kyrka i Ångermanland i god tid. Tänkte fika före bröllopet, kolla fotomiljöerna lite och förstås mäta ljuset inne i kyrkan innan vigseln började kl 13.
Dessvärre tog det stopp på E4:an, med bara en mil kvar. En lastbil hade fått punktering och blockerade hela vägen i över en timme och tio minuter. Där satt vi. Och väntade. Och väntade. Fikade lite. Ringde brudpar. Ringde polis och advokat för att höra vad som händer om man lämnar bilen på E4:an.... Kollade i mobilerna om man inte kunde promenera till en annan väg och bli upphämtade där, men tyvärr var vi nära en bro och långt ovanför närmsta väg.
Till slut började bilarna längst fram att rulla och vi kom äntligen fram till bröllopet, men som i de värsta bröllopsmardrömmar hade det redan börjat. De få gäster som hade kunnat komma trots coronapandemin kände redan till vad som hänt och bröllopsfotografen möttes av förstående leenden... Det blev en riktigt fin dag trots allt, med ett elegant par som förde tankarna till Downton Abbey och Grace Kelly. Här kommer ett par i princip orörda bilder, innan jag hunnit gå igenom alla.
En detalj i tiden - handsprit som en naturlig del av dukningen...
