How to make me feel out of my depth / Hur man får mig att känna mig ute på djupt vatten

This weekend I was asked to shoot some audience pics at different events. One was a soccer game and another one was a children's opera performance. Sports and children! Oh dear. I had secretly wanted to shoot sports just to try something different, but I did feel quite lost when I arrived at the, um, arena? Area? Field? The sports place.

Nu i helgen blev jag ombedd att fota vimmelbilder på några olika evenemang, varav ett var en fotbollsmatch (Härnösands FF - Strömsbergs IF) och ett annat var en barnopera. Sport och barn, ojoj! I hemlighet har jag faktiskt haft lust att fota sport bara för att testa, men jag kände mig ganska lost när jag började leta efter matchen på... eeh... arenan, sport...stället, idrotts... Ja men på Högslätten i Härnösand. 

However, I quickly discovered that a) shooting sports is like shooting anything else. You measure the light, have timing and compose the photograph. b) It was actually really easy and fun in an unexpected way, because the players didn't know I was there and didn't have time to care about being photographed. This made it really easy for me to capture fun expressions and movements. So, ladies and gentlemen, I just might be available as a sports photographer as well from now on! Just don't ask me to say anything about the game itself or the result ;)

Till min förvåning upptäckte jag snart att fotbollsfotografering var som vilken annan fotografering som helst. Man mäter ljuset. Man har timing och komponerar bilden. Dessutom var det kul och enkelt på ett oväntat sätt eftersom spelarna inte visste att jag var där och inte hade någon tid att tänka på att de blev fotograferade. Därför var det lätt att fånga roliga uttryck och rörelser. Törs meddela er att från och med nu går det faktiskt att anlita mig som sportfotograf också..! Be mig bara inte att säga massa kloka saker om matchen eller vad det blev för resultat ;)