Maria-Thérèse Sommar, fotograf, frilansskribent och författare. Ej körkortsfoto!

Sunday, July 10, 2011

Rimini part 2: Evening walk on the beach, ant food and how I suddenly became Russian / Rimini del 3: Kvällspromenad på stranden, myrmat och hur jag plötsligt blev rysk





The beach is really beautiful in the evening. Photo of me was taken by a kind stranger (I took some photos back). Anyway. Here in Rimini, I am constantly mistaken for being Russian. I do not know why. People will talk to me and end their sentences with "Russki?" and I'll go: no, Svedese. Then they typically speak some more in Russian. I get by in several languages but Russian isn't one of them.

Anyway. Tonight I went to a very busy restaurant and I was super hungry. I had to wait for almost 50 minutes to get my food and when I lowered my knife a guy at the next table grabbed my arm in panic. There were ants in my food. Or ant. Or, judging by his panic, monsters. He was eating an octopus but the ant really scared him. Of course I wanted my food to be... vegetarian and without ants, and I was so fed up with the place I asked him to tell the waiters since I couldn't say ant in Italian. He did, I pointed out that I had waited for almost an hour and when I got the food there were animals in it but I just received a blank stare from the staff so I got up and left. Angrily, hungrily.

I thought about all the people who had addressed me in Russian since I came here and so I went to a Russian restaurant instead and had some pretty strange but good Russian pizza. I basically gave up, decided to follow my fate and just agreed with whatever they said. Spasiba.

Stranden är väldigt vacker på kvällen. Bilden av mig är tagen av en vänlig främling som jag fotograferade tillbaka.
Hur som helst. Här i Rimini tror folk hela tiden att jag är rysk. Jag vet inte varför. Folk pratar en massa med mig och meningarna slutar med "Russki?" och jag säger: no, Svedese, varpå de pratar lite till på ryska. Jag tar mig fram på ett antal språk men ryska är inte ett av dem.

Hur som helst. I kväll var jag på en ganska proppfull restaurang och jag var jättehungrig. Fick vänta i nästan 50 minuter på att få maten men så fort jag sänkte kniven mot tallriken var det en man vid bordet intill som högg tag i min hand på ett panikslaget sätt. Det fanns myror i min mat. Eller myra. Eller, att döma av hans panik, monster. Själv åt han bläckfisk men han blev riktigt skrämd av myran. Jag ville naturligtvis ha vegetarisk mat utan myror och jag var så less på alltihop att jag bad honom att säga till servitörerna för jag kunde inte säga myra på italienska. Han sa till dem; jag påpekade att jag fått vänta i nästan en timme och när jag fick maten var det djur i den men jag möttes bara av en tom blick hos personalen så jag klev upp och gick därifrån. Arg och hungrig.

Då tänkte jag på alla som tilltalat mig på ryska sedan jag kom hit. Gick till en rysk restaurang och åt ganska underlig men god rysk pizza. Jag gav helt enkelt upp, bestämde mig för att följa mitt öde och bara höll med om vad de än sa. Spasiba.



Share:
© Copyright © Maria-Thérèse Sommar unless otherwise noted.
Blogger Template by pipdig