It must lead somewhere, photo by me
Suppose there's a photographer and business owner who likes to watch movies and has a general fondness for 19th (and early 20th) century London. She also happens to like detective stories and pondered the prospect of becoming a private detective at a very early age. Suppose she needs to relax for a bit and rents a dvd with your name on it.
Vi säger att det är en fotograf och företagsägare som tycker om att titta på film och allmänt sett tycker om 1800-talets (och det tidiga 1900-talets) London. Hon råkar även gilla detektivhistorier och när hon var mycket liten funderade hon över den eventuella framtidsutsikten att bli privatdetektiv. Låt oss nu anta att hon behöver koppla av ett tag och hyr en dvd med ditt namn på omslaget.
Dear Mr Holmes; this is not so much a mystery as a series of questions which leave me puzzled. Why was much of the movie blue? What's with all the fist fights and the stressful music? Why did you seem ironic quite often and why did I get the feeling that I should have laughed and I didn't and then we both felt awkward? Why does the girl say that Poe wrote detective novels? Is she supposed to say the wrong thing? Why did I repeatedly pause you and answer twelve Etsy conversations, several e-mails and finish writing a price list? And most importantly: How on earth did they make Jude Law look unattractive?
Käre Mr Holmes; detta är snarare än ett mysterium en serie frågor som förbryllar mig. Varför var filmen så blå? Varför var det så många slagsmål med och så mycket stressig musik? Varför verkade du så ofta ironisk och varför fick jag känslan av att jag skulle ha skrattat och när jag sedan inte gjorde det kändes det konstigt för oss båda två? Varför säger den där tjejen att Poe skrev detektivromaner? Är det meningen att hon ska säga fel? Varför pausade jag dig gång på gång och svarade på tolv meddelanden till min butik, ett flertal mail och skrev färdigt en prislista? Och den största frågan av alla: Hur i hela friden fick de Jude Law att inte se snygg ut?