I had a cappuccino in a bar in Piazza Pantheon and the woman who works there said she recognised me; it's not the first time you're here, is it? Didn't you have about five cappuccinos around the same time last year?I did.
Last summer, a guy who served me cappuccino in another bar asked where I had been the previous summer because he hadn't seen me around (I cheated on Rome and went to Milan, Venice and London).
It's nice to think part of me can still be there and that there are people who don't know my name or where I'm from but they'd notice if I were gone.
I like to be left alone but I want to leave a mark somehow.
Jag drack cappuccino i en bar vid Piazza Pantheon och kvinnan som jobbar där sa att hon kände igen mig; det var inte första gången jag var där, eller hur? Hade jag inte druckit runt fem cappuccino där förra året?
Jo.
Förra sommaren frågade en man som serverade mig cappuccino i en annan bar var jag varit året innan för han hade inte sett mig då (jag reste till Milano, Venedig och London).
Jag tycker om att tänka att en del av mig kan finnas kvar där och att folk som inte vet vad jag heter eller var jag kommer ifrån skulle märka om jag inte kom.
Jag vill vara ifred men jag vill lämna ett avtryck.
Oh - and I wanted to say something about luck. I'm not lucky to be in Rome. I'm lucky to have been born in this part of the world, I think, and I'm lucky for other reasons but when it comes to travelling it's pure determination. If I have to, I have to. I prioritize. The lucky part, for me, is that I've started to realise that I'm writing my own story.
Jo - och jag ville säga en sak angående tur för många har skrivit vilken tur jag har som är i Rom. Jag har inte tur. Jag har tur som är född i den här delen av världen och jag har tur av andra anledningar, men när det gäller resorna är det ren och skär beslutsamhet. Måste jag så måste jag. Jag prioriterar. Det som är tur är att jag börjat inse att det är jag som skriver min egen berättelse.
