Maria-Thérèse Sommar, fotograf, frilansskribent och författare. Ej körkortsfoto!

Monday, May 24, 2010

Lost, confused but on my way / Vilse, förvirrad men på väg

I had a blast in Östersund this weekend! This is me leaving for Jamtli spring fair at 7 a.m. with the help of coffee, ginseng and Lady Gaga.
Jag hade jättekul i Östersund i helgen! Här är jag på väg till Jamtli vårmarknad klockan 7 på morgonen med hjälp av kaffe, ginseng och Lady Gaga.

One of the first things I saw at Jamtli (which is an outdoor museum) was a small stable, a sleepy horse, goats and baby goats!
Bland det första jag såg på Jamtli (som är ett friluftsmuseum) var ett litet stall, en sömnig häst, getter och minigetter! Killingar alltså.



I set up my table and my little wall of photographs and met tons of nice people with beautiful accents.
Jag ställde i ordning mitt bord och min lilla fotovägg och träffade mängder av trevliga människor med fina dialekter.

This time, I didn't forget to pack my clothes but my make-up, so it was a very au naturel afiori girl. I figured now is as good a time as any to get over myself.
Den här gången glömde jag inte att packa kläder men däremot smink, så det var en väldigt naturell afiorimänniska. Tänkte att det är lika bra att sluta haka upp mig på mig själv.

It was very cold outside and I was right at the door opening, wearing three layers of clothes and still feeling quite cold. After a while, the seller next to me lent me a hand-woven blanket!
Det var riktigt kallt ute och jag satt alldeles vid dörröppningen. Hade tre lager kläder på mig men frös ändå! Efter ett tag fick jag låna en handvävd filt av försäljaren bredvid mig.



I stayed with a very hospitable family in a small village outside Östersund. I won't even tell you how lost I was in the morning when I arrived - I had maps printed out but when I was almost there, the road was blocked due to construction work. When the market closed I got lost on my way to the parking lot and then on my way to where I was staying, so I had to call them and say that I was lost. I still get that sinking feeling much like when I was a child and sometimes got lost at the supermarket, except now I have a telephone. I mean, now I am an adult. No, I mean, now I have a telephone.
Jag bodde hos en mycket gästvänlig familj i en liten by utanför Östersund. Tänker inte ens berätta hur jag körde vilse på morgonen när jag kom - jag hade utskrivna kartor men när jag nästan var framme var vägen avspärrad p.g.a. vägarbete. När marknaden stängde på kvällen gick jag vilse på väg till parkeringen och sedan körde jag fel på väg till där jag skulle tillbringa natten. Jag får fortfarande samma hemska känsla som när jag var liten och ibland gick vilse på Kvantum i Kramfors förutom att nu har jag telefon på mig. Jag menar, förutom att jag är vuxen nu. Nej, jag menar: förutom att jag har telefon på mig nu.



I called and said "I'm lost!" My host replied: "Where are you?" and I, of course, had to say "I don't know." I was at a gas station and did see some road signs, so she actually figured out I had read her drawn map in a mirrored fashion (I do that sometimes). A while later I found their house and enjoyed a delicious non-cheese veggie lasagna. They say that if you get lost, you are supposed to stay where you are, but I think the trick is to keep moving because that's the only way you'll get somewhere. Metaphorically or not.
Jag ringde och sa "Jag är alldeles vilse!" Min värdinna svarade: "Var är du då?" och jag svarade förstås "Jag vet ju inte." Jag var på en bensinstation och såg några gatskyltar, så hon kunde lista ut att jag hade läst hennes ritade karta spegelvänt (jag gör så ibland). En stund senare kom jag fram till huset och fick en delikat vegetarisk lasagne utan ost. Det sägs att om man går vilse ska man stanna där man är, men jag tror att knepet är att fortsätta röra på sig för det är enda sättet att komma någonstans. Ta det metaforiskt eller ej.
Share:
© Copyright © Maria-Thérèse Sommar unless otherwise noted.
Blogger Template by pipdig