Maria-Thérèse Sommar, fotograf i Härnösand och Höga Kusten

Thursday, August 19, 2010

Brave on the rocks, or why does everyone want to drag me into the deep, dark forest? / Modig på klipporna, men varför vill alla dra in mig i skogen?


Do you remember my adventure which I thought would lead me to a magnificent, beautiful place but instead I stood alone and scared at the end of the world? Otherwise, click here and be prepared for a modern-day gothic novel.
Well.
Today this girl Louisa invited me to go on an adventure with her to one of her favourite places in the world. It would be magical and beautiful. I drove the car, she sat beside me and gave directions and I started to feel very uneasy. The road was strangely similar to... Guess what?
The same magical place which was on that treasure map I got and which freaked me out! [scroll down]

Kommer ni ihåg mitt äventyr som jag trodde skulle leda till en magnifikt vacker plats men där jag i stället blev stående ensam och rädd vid världens ände? Om inte, klicka här och var beredd på en modern gotisk roman om det hela.
Idag tog en tjej vid namn Louisa med mig på utflykt till en av sina favoritplatser. Jag trodde det skulle vara magiskt och vackert. Jag körde bilen, hon satt bredvid och gav anvisningar och jag började känna mig väldigt illa till mods. Vägen var väldigt lik... Gissa vad? Samma magiska ställe som fanns på den där skattkartan och som höll på att skrämma livet ur mig!


Oh look, there's a beach, can't we stop there? I pleaded with Louisa but she thought we weren't allowed there. I tried again: Look, those are cliffs and they're much closer to houses and there's no forest filled with murderers and bears, can we stop here? No, said she, I don't think we're allowed.
Titta, där är en strand, kan vi inte stanna här? bönföll jag Louisa men hon trodde inte vi fick vara där. Men allemansrätten då? försökte jag och försökte igen: Där finns det klippor och det är hus bredvid och inte en skog full av mördare och björnar, kan vi inte stanna här? Nej, sa hon, jag tror inte vi får vara där.


So I gave it another try, all the while looking behind my back so I would at least see the murderers coming.
Så jag gav stället ett försök till och såg mig hela tiden om efter mördare så jag åtminstone skulle se dem när de kom.


I must say that the waves were beautiful. I just wish there weren't a forest behind the cliffs and that the murderers and bears would go somewhere else.
Jag måste säga att vågorna var vackra. Önskar bara att det inte låg en skog bakom klipporna och att mördarna och björnarna kunde sticka någon annanstans.


Louisa told me to take my shoes off since that made it easier to not fall and kill yourself.
Louisa sa åt mig att ta av mig skorna för det gjorde det lättare att inte ramla och slå ihjäl sig.





After a while, I stood on the edge and pretended I could fly.
Efter ett tag stod jag längst ut och låtsades att jag kunde flyga.


I think there was a saint on one of the cliffs.
Jag tror det fanns en helgonbild på en av klipporna.

I'm still not sure if I think this place is mostly very scary or mostly beautiful, but at least I survived - again - and I enjoyed the waves and the company. When we came back into town, a dog name Marwin hugged my knee, so all in all I'd say this was a really nice day.
Jag är fortfarande inte säker på om jag tycker att den här platsen är mest skrämmande eller vacker, men jag överlevde åtminstone - en gång till - och tyckte om vågorna och sällskapet. När vi kom tillbaka till stan kom en hund som heter Marwin fram och kramade mitt knä, så i det stora hela var det här en väldigt bra dag.


Still - what are the odds that the only two people who have told me I have to see a certain place lately meant the same place out of all the places in the world, the place which has freaked me out the most of all the places I've visited?
Ändå - vad är oddsen för att de två enda personer som sagt till mig den senaste tiden att jag måste åka och se ett visst ställe menade exakt samma ställe, av alla världens platser; det enda ställe som verkligen skrämt mig av alla platser jag besökt?

photos by me and Louisa

Louisas blogg: Tomrummet mellan tanken och livet
Share:

7 comments

Louisa said...

Proud of you, that you dared to come with me!
I had a great day with you in my paradise by the sea :D
Marwin says hi!

Cinnamon said...

Så bra :-)

Faerie Moon Creations said...

So happy that you faced your fears. It looks like a place of great beauty - focus on that and hide what frightens you. You look free and happy out near the waters. Theresa

Skatan said...

Hmm ... kanske beror det här sammanträffandet på att du har något mycket viktigt att lära dig ... om dina rädslor t ex säger kloka gumman Skatan ...

För övrigt ...vilka bilder ... !!!

Själv älskar jag både havet och skogen ... och har andra rädslor som till exempel instängdheten i rusningstrafiken i Stockholm eller något sådant ... liknande.

Kramar!

Bella said...

It sounds like the Universe is trying to tell you something. There must be something you are meant to get out of being there. It looks like a magical place.

Louisa said...

It is indeed a magical place...

Sara said...

I think the most beautiful of places are those which intimidate you and make you feel slightly out of your comfort zone...

And then you get used to them and you feel at ease. It's the familiarity you establish one tiny bit at a time..

Or the adrenaline rush...I think the place is beautiful nevertheless.

© Copyright © Maria-Thérèse Sommar unless otherwise noted.
Blogger Template by pipdig