Maria-Thérèse Sommar, fotograf i Härnösand och Höga Kusten

Tuesday, July 27, 2010

Adventures into the unknown / Äventyr i det okända

I received a note which appeared to be some sort of treasure map. Since I always tend to follow instructions written on notes - last time it led me to a tea party with a white rabbit - and this one happened to be beautifully written by a person I actually know, I went on an adventurous trip.
Jag fick ett meddelande med något som tycktes vara en skattkarta. Eftersom jag alltid brukar följa instruktioner på lappar - senast ledde det mig till ett tékalas med en vit kanin - och eftersom denna skrivits mycket vackert av någon som jag faktiskt känner, begav jag mig iväg på äventyr.


I was told to pack a backpack but I don't like to carry backpacks and I wasn't sure what to put in it, so instead I packed my afiori journal and some accessories in a small handbag.
Jag skulle packa en ryggsäck att ta med mig men jag gillar inte att ha ryggsäck och visste inte heller vad jag skulle packa i den, så i stället packade jag ned min afioridagbok och lite accessoarer i en liten handväska.

The road was bumpy and strange. "Do not hesitate" the note said. I hesitated and promptly went lost, but I found my way back, tried again, did not hesitate and found a sort of small parking space. In the forest.
Vägen var främmande, skrämmande och mycket stenig. "Tvivla inte" stod det på lappen. Jag tvivlade och körde genast vilse men hittade tillbaka, provade igen utan att tvivla och hittade då en sorts parkeringsplats i skogen.


The note said I should sense the sea and find my way there. I sensed pinecones but heard some seagulls so I wandered on. The path was very rocky and long.
På lappen stod det att jag skulle känna närheten till havet och hitta dit själv. Jag kände mest kottar men hörde måsar så jag vandrade vidare på en lång, stenig stig.


By the time I reached the sea, I had started to sense bears, murderers and rapists and the fact that my car was far away. The sea appeared, but this morning was so misty I could barely see it at first. There were large rock formations and I am sure the place was beautiful, but since I was only accompanied by a miniature pine tree I felt horribly alone and it all reminded me of nightmares I've been having recently that it is the end of the world.
När jag till slut nådde fram till havet hade jag även börjat känna närheten till björnar, mördare och våldtäktsmän och att min bil var alldeles för långt borta. Havet skymtade fram, men det var en så disig förmiddag att det knappt syntes. Det fanns stora klippformationer och jag är säker på att det är en vacker plats egentligen, men eftersom det bara var jag och en miniatyrtall där kände jag mig hemskt ensam och började tänka på mardrömmar jag haft den senaste tiden om att världen håller på att gå under.


As my fears increased, my photographical skills decreased. It's hard to focus (literally and figuratively) when you're convinced there are bears and murderers behind you.
I takt med att min rädsla steg minskade min fotografiska förmåga. Det är svårt att fokusera (både bildligen och bokstavligen) när man är övertygad om att det står björnar och mördare bakom en.



I also got a strange allergic reaction to basically nothing (the bears?) and had to take asthma medication which made my heart pitter patter even more. Luckily I did find my car amongst the bears and hurried back to streets and sat down at a café and read some bad magazines. I got extra cream on my chocolate coffee when I told the café owner I had almost met a bear. Sort of.
Fick även en underlig allergisk reaktion mot praktiskt taget ingenting (björnarna?) och var tvungen att ta astmamedicin som får mitt hjärta att skutta ännu snabbare. Som tur var hittade jag tillbaka till bilen bland alla björnarna och skyndade tillbaka till gatorna och satte mig på ett café och läste dåliga tidningar. Jag fick extra grädde på chokladkaffet när jag sa till caféägaren att jag nästan stött på en björn. Ungefär.


Share:

10 comments

CrowNology said...

An action adventure story...
Perhaps your reaction was psychosomatic....Your emotional response to the environment?
Bad magazines (aka fashion to me) and chocolate coffee would cure just about anything I think!
xo
Andrea

suzie said...

what an brilliant imagination you have.......

Maria-Thérèse afiori.com said...

imagination?

Cinnamon said...

Gillar din blogg :-)

Skatan said...

Spänningen blev verkligen nästan ooouuuthärdlig ... ett skräckens 1800talsscenario ...

Buh ...

eller är det brumbrum som björnen säger?

Kram!

Lena Rollmar Kårén said...

Det är så otroligt vackert i Frostbrunnsdalen. Det spelar ingen roll vilken årstid man besöker platsen.

Ursäkta mina skrivfel. De är åtgärdade!
Kram

anna said...

Ha love to read about you adventure, in my mind Sweden is an adventerous place (here are people everywhere, no room for bears :)
You are very brave!

Louisa Erika said...

Men är inte detta Notsand? Utan mig? :O

Debbie said...

I was scared the whole time! It's funny but I've only recently realized how tentative and cautious I am. No venturing into the woods alone for me.

Serline said...

Sounds like an interesting trip... down the rabbit hole we go, whee!

© Copyright © Maria-Thérèse Sommar unless otherwise noted.
Blogger Template by pipdig